Hellasbladet 2021-1

6 Lasse minns svetten på hög höjd Lasse Holm, ordförande i Hellas FK, satt framför teven och tittade på Tour de Ski. Skidå- karnas kamp 1700 meter över havet, fick honom att minnas sina egna upplevelser av hur det kan kännas att prestera på hög höjd. 1988 var jag 36 år gammal. Samma år befann jag mig under några veckor i Boulder, Colorado, 1600 meter över havet. Jag var fortfarande vältränad då, inga krämpor begränsade mig. Samma år sprang jag mitt sista lopp - ett gatlopp i Alaska på 10 km, som jag sprang på runt 37 min om jag minns rätt. Jag jobbade jag på Linjeflyg den här tiden och blev faktiskt "LIN-mästare" i skidor ett år, då jag med enbart stakning på en 5 km-bana med knallhård skarsnö slog ett antal killar som bru- kade göra Vasaloppet på fem timmar. Tiden på Linjeflyg gav extrema möjligheter till billiga flygresor över hela världen. Kostnad: 10 procent av billigaste reguljärpris. Hyrde cykel Nåväl tillbaka till Boulder. En solig dag gick jag till en cykeluthyrning. Killen i butiken undrade vart jag skulle cykla. Jag svarade "Nederland via väg 119 (som låg 31 km bort), sedan cyklar jag norrut därifrån, tar till höger mot Sugarloaf och sen den korta biten igen på 119 tillbaka till Boulder." Killen granskade mig en kort stund och sa sedan " okay, you are going to make it, but you are going to be a little tired …" Efter bara en kort stund fick jag träsmak av den stenhårda sadeln och dessutom var cykeln lite obekväm eftersom den var aningen för liten. Men jag gav mig inte. Sträckan var ju trots allt "bara" cirka åtta mil och det var ju "bara" 32 grader varmt. Problemet var att Nederland ligger på 2508 me- ters höjd över havet och jag hade tidigare kon- staterat att jag definitivt inte var en höghöjds- plussare - eller vad det nu kallas. Höjdskillnaden till Nederland var alltså 900 meter för en sträcka på 31 km. Totalt slut Det kom att bli en fruktans- värd upple- velse. Flera gånger fick jag stanna och gå, orkade ingen- ting bitvis. Flera cyklister och bilar stannade och frågade om jag behövde hjälp. "Hjälp? Nej absolut inte", svarade jag. Vägen hade exakt jämn stigning som jag minns det, det fanns inte en meter att vila på. När jag väl kom fram efter tre fyra timmar la jag mig på en gräsmatta vid en skola och vi- lade i uppemot två timmar. Vägen tillbaka var enkel. Det var bara utför. Jag var borta sammanlagt runt åtta timmar. Några hundra meter från uthyrningen upp- täckte jag en fjällbäck med iskallt vatten som jag doppade huvudet i flera gånger. Jag ville inte visa killen i butiken hur slut jag var, trots att det nu gått åtskilliga timmar sedan jag trampade iväg. Efter att ha doppat huvudet i bäcken gav mig själv ett antal örfilar för att ytterligare ge skenet av att jag endast var "a little tired". Så här efteråt kan jag konstatera att jag aldrig någonsin varit så trött, varken förr eller senare. På Tour de Ski tävlade man på 1700 meter. Banan hade som mest 40 höjdmeter som skulle passeras ett antal gånger. Men det var ju aldrig i närheten av ”mina” 900 meter i Colo- rado för 32 år sedan… Lasse Holm Undertecknad som är hopplöst cementerad på musik och artister från 1960– 70-talen och ytterligare några år tänker direkt på Emmylou Harris . Men hon åkte inte tillbaka till Boulder utan fortsatte: ” I could have gone all the way, from Boulder to Birmingham ”. Birmingham ligger i Alabama, ca 1308 miles och ca 20 timmar bort (med bil), längre tid och mer träsmak med cykel. Kjellgus45