18 Friidrottarnas vårträff i mars blev som vanligt mycket lyckad. 24 stycken dök upp, eller snarare ner, eftersom vi egentligen abonnerade nedre planet på puben The Londoner. God mat och dryck, god stämning och mycket snack var det, alla verkade stortrivas. Vårträffen blev minnenas afton Även om det inte behövdes, deltagarnas ålder har ju ökat lite, hade vi mycket tillfredsställande medicinsk kompetens, tre läkare på plats, alla med minst SM-medaljmeriter. De idrottsliga meriterna var lika goda, flera olympier, svenska mästare, landslagsmän m.m. i församlingen och så skribenten som bara trivdes, men även bara räcker långt. Intellektuellt inte desto mindre meriterat, med professorer och författare, åtminstone en av varje. Minnen med kluvenhet Det pratades om idrottsminnen, även från läktarplats, bl.a. om italienska funktionärers (o) förmåga att mäta så att de lyckades förlänga ett (italienskt givetvis) längdhopp med en dryg halvmeter, något som t.o.m. fick den hoppande att bli förvånad och som gav honom en bronsmedalj i mästerskapet ifråga. Det lär, några år!, senare ha korrigerats så att resultatet ströks och att fyran fick sin välförtjänta bronsmedalj. Gamla Hellener har även delat ut ett antal projektbidrag för angelägna verksamheter främst inom ungdomsverksamheten och för att stärka Hellas fortlevnad upp genom åldrarna. . Vi påmindes också om den vindsnabbe italienske (igen) sprintern Pietro Mennea som beskrevs vara så (kroppsligt) kluven så att benen var ca en och en halv meter långa och resten, bröstkorg, hals och huvud en dryg halvmeter. Troligen lite överdrivet, men springa kunde han, av bara den. Zbyszko Graniczny, ”Hacke” (skymd) och Rajne Söderberg
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=