Hellasbladet 2019-1

20 Nostalgia Resor med Jerring eller på härjningståg i landsorten ! Tennisäventyr med Farbror Sven o. a. berättade av Gösta Hauffman (Från Hellabladet 1929 nr 6) J ag stod i en garagedörr i Banbrinken häromdagen, då en elegant ung man med ett trivsamt utse- ende stegade fram till min ringa person och helt frankt anmodade mig skriva några rader för vårt efterlängtade julnummer. På hans risk och - som jag hoppas - efter vederbörlig censur, få ni alltså finna er i att tröska igenom, vad jag har nedan kläckt ur mig. T ennisen har ju visat sig kunna samla nya, präktiga kamrater till Hellas' förutvarande elitgarde, gamla uvar bli spänstiga på nytt med ett s.k. klappträ i näven och en enveten motståndare på andra sidan ryssjan - nätet har nämligen en märk- värdig benägenhet att vilja lura de små bollarna in i sina snärjande garn. S en jag kom tillbaka i brödrakretsen i Hel- las, varenda någotsånär stjärna måste ju numera göra en s.k. come back, har jag i tennishajars sällskap fått vara med om en hel del verkligt oförglömmeliga dagar i strid med diverse utsocknes rackethjältar. Det skulle kunna skrivas en bättre novell- samling - med illustrationer - om Hellas' klubbmatcher i tennis, om alla rekorderliga grabbar och gubbar vi ibland fått på roten av, ibland tvålat till, så att de måste smyga sig hem bakvägen till sin stad . S kall dock fatta mig möjligast kort och med några ord antyda de viktigaste ka- pitlen i härjningstågens historia: om jag minns rätt gällde första träffningen gamla stolta Marris, som hade uppbådat allt, vad Sverige hade av gamla allmänidrottsstjärnor, nämner bara Häckner och Lillier, Bertil Jansson m.fl. D e svuro invärtes mången osande fördömelse över Eriksdalsbadets cementgrytor, trillade dit, som det heter på fackspråk. Någon hippa blev det inte efteråt, tycker nå'n det . S å kuskade en utvald samling iväg till den Eviga Ungdomens Stad, d. ä uttytt Uppsala; jag minns så väl den långa kön av ungar, mest små näpna backfischar, som stodo där utanför tennishallen för att få sig en titt på den Avgudade, där han åkte med mig, Sven i IB och några flera. Vilken kunde Den Avgudade då vara? Naturligtvis lille Farbror Sven, han får förresten sticka ut sina ben i fria. luften utanför bilen, när han åker med vanligt folk; i våra nya, stora bussar på Söder bör han kunna ligga raklång. Nåväl, denna gång blevo vi stockholmare nedklubbade, men vara värdar togo så väl hand om oss och skaffade oss så sköna partners till dansen på kvällen, att vi glömde vår nesa och morskt önskade dem (spelarna) välkomna i Badet nästa år. P. S. De ha ännu inte hörts av . .. E n match mot Råsunda gick inte heller till de kristna. Det var en bitande kall, blåsig höstdag med rimfrost på tennisbanan, som de triumferade över Söderns söner. Men även nu försonades vi nödtorftigt genom en synnerligen välordnad middag med prisutdelning. Kom så den stora dagen, då undertecknad tillsammans med folkets Gunstling, även