Hellasbladet 2019-3

12 SIMNING Nisse Kling, 96, har varit journalist, tecknare och nattchef på Norrköpings Tidningar. Dessutom redaktör för Hellasbladet. Men framförallt har han simmat och varit en av pionjärerna i Masters. Numera är han konstnär i Örebro. Men här berättar han histo- rien om Masters. Historien om Masters och lite till Nisse Kling, Artikelförfattare, svensk mäs- tare, journalist, ständig medlem i Hellas m.m., m.m. Med ett brak slog den 120-kilo tunga fett- klumpen i väggen. Det var bara att lyda läkarens råd. Halvtjänst och ett nytt hälsosamt liv. Vad göra? Gå till simhallen? Jo, där fanns räddningen i gamla kompisar. Mödosamt, inte roligt men i efter- hand en nödvändighet med roliga inslag. I telefonen exempelvis: "Det är jag, vi ses i bastun klockan tolv" Vem? Jo, simlegenda- ren Arne Borg som härmed manade till sam- ling för en timmas monolog. Det hände tre, fyra gånger om året när han besökte dottern som var bosatt utanför Norrköping där jag bodde. Av de fyra fem som förärats att sitta vid mästarens fötter var det bara två som inspi- rerats till nya tag - nämligen Fisken Eriks- son - gammal landslagsman i vattenpolo - och jag. Fisken var vältränad redan och bör- jade köra riktigt hårt. Nyttigt för mig. Intres- set ökade. På jobbet råkade jag se i finska Huvudstadsbladet en notis om utbyte i Mas- tersimning med Ryssland. Tände direkt. Eric Willén, finsk mästare en gång, borde veta. Visst, han hade varit med. Det var väl något för oss svenskar? Nej, inte alls. Plats i bassängerna fanns inte. Morgonbadare var väl nog för gamlingar som ville blöta sig. Klubbarna hade nog med arbete och på högre ort var masters inte obe- kant men inte aktuellt just nu. Vad göra? Bearbeta pressen och klubbarna förstås. Totalt ointresse Allt eftersom simtagen blev effektivare strömmade inlagorna ut till de avisor som antogs vara simintresserade. Mottagandet var dystert. Några infördes och några kom- menterades. Inte ens ett fantastiskt inslag i teve från ett mästerskap i USA med närmare 12 000 deltagare förmådde väcka intresse. Kommentarerna var hårda. En tidning i Blekinge ansåg att visa nästan nakna och skröpliga perso- ner i tävlingssammanhang var en styggelse. Nej, simning var otänkbart. Friidrott var gränsen. Att dölja kropparna som man gjorde förr i tiden skulle dra löje över sporten. Någon var lindrigt positiv men flertalet kunde inte finna någon an- ledning att ordna något som var totalt ointressant publikt sett. Träningen med Fisken gav allt bättre resultat. 10- och 20-manna med Hellas gav guldglans åt tillva- ron och Dagens Nyheters årssimningar var årets höjdpunkt. Det var något av de gamla simmarnas julafton. Flera kom långväga ifrån. Den kanske mest prominente var Björn Borg. Den förste som fick Svenska Dagbladets guldmedalj för två EM och rekord i världskrigets skugga. Ofta förväxlad med tennisspelaren Björn Borg. En insändare i rikspressen ondgjorde sig över dumheten att inte veta att simmaren var Arne och tennisspelaren var Björn.