Hellasbladet 2019-3

13 Någon annan fanns inte. Därmed basta. Det roliga var att insändaren var undertecknad med signaturen Norrköpingsbo. Björn blev en framgångsrik affärsman i Schweiz. Vi blev vänner vid SM 1939 och det varade livet ut. Masters gillade han skarpt. Operation och andra ingrepp Operation av bråck på aortan, ingrepp lite här och var hindrade inte. 10- och 20- manna för Hellas gjorde sitt. I årssimning- arna var 22-orna med Rune Gustavsson, Bernt Lilja, Gustaf Kihlström, Rune Öberg och jag så handikapptungt att vi aldrig skulle ha en chans att vinna. Till slut var handikappet "uppätet" så vi lyckades. Gissa om det var fest hos lagkaptenen Pålle Pa- ulsson. Det var under en sådan tävling jag kom i kontakt med Lennart och Claes-Åke Lindberg från Nyköping. De hade läst en artikel av mig. De ville veta mer. Efter några veckors övertalningar var Claes-Åke mogen. En kompis till Claes-Åke hade en resebyrå och han var intresserad att fixa billig resa . Debuten gjordes i London. Lo- kal tredagarstävling. Vi deltog alla dagarna och dödströtta efter resan letade vi rätt på logiet. Under takpannor på en krog. Vi mis- sade första passet. Vi sov. I fortsättningen ordnade vi rum själva. Slipsbelönad Nästa tävling ägde rum i Weymouth. Tåg för hemvändande tjänstemän. Alla var upp- kopplade med datorn vid egen sittplats. Aldrig hört talas om sådant. Mycket impo- nerande. Tåget tömdes efter hand. I Bour- nemouth kom en städerska och frågade varför vi satt här. Stopp här, vi hade fem . hållplatser kvar. Nära vi missat. Weymouth var centrum vid utskeppningen ”Dagen D”. Vi var mer i utställningarna än i sim- hallen. Det blev inga framgångar här heller. Hur vi hamnade i Nuneaton är en gåta. Strax utanför Bir- mingham. Bestående minnet var visningen av Eng- lands första helautomatiserade kolgruva. 400 fick sparken. Nu satt fyra ingenjörer och glodde på en burk, sa guiden. Claes-Åke var nära en medalj. Ett mästerskap i London. Sedan slut med dumhet- erna sa fruarna. Vår första riktiga stortävling. Vi blev väl mottagna och många såväl förbund som klubbledare fyllde våra fickor med adresser och inbjudningar. Inga medaljer men vi höll oss väl framme. Jag belönades (varför?) med engelska sim- förbundets hedersslips som jag i dag använder vid högtidliga tillfällen. Slipsen hade de råd med. Ett försäkringsbolag sponsrade med tolv miljoner årlig- en plus allt kring tävlingarna. Enda obehaget den gången var logiet. Claes-Åke hade grejat så han låg på hotellets tredje etage medan jag placerades högst upp i det tionde där ägaren av allt att döma bedrev en lönande bordell. Arne Jutner nappade Året då vi bedrev försöken att etablera oss inter- nationellt var 1978 (?). Något större eko hemmavid blev det inte. De många referat jag lämnade blev notiser eller hamnade i papperskorgen. Personlig bearbetning alltså. Den ende som nappade rejält var Arne Jutner. Han hade Bingopengar i ryggen. 1980 etablerades Hellas Masters. Förbundet lät gamling- ar visa upp sig vid ett SM i Eriksdalsbadet. Därefter vaknade förbundet rejält och ordnade SM i Falun såväl 1983 som 1984. Hellas blev snabbt Sveriges största och framgångsrikaste klubb. Även Europas bästa och en av världens mest aktade. Arne damm- sög riket på elitsimmare av båda könen. Oväntat Nisses teckning från SM i simning 1943, Hellasbladet 1943 nr 4