Hellasbladet 2019-3

16 Englands centrum för bilindustrin låg till 90 procent i ruiner efter den största enskilda at- tacken under kriget. Tyskland hade samlat alla krafter för ett sista vedergällningsförsök. Av den världsberömda katedralen återstod en hög grus. Nu fick vi se den i all sin forna glans. Stora delar av världen hade bidragit. Einar Forseths glaskonst var Sveriges gåva. Det var många tårögda svenskar som vand- rade genom utställningslokalerna som visade det fasansfulla. Några dagar före anfallet hade engelsmännen knäckt den tyska koden och var sålunda medvetna om Coventrys öde. Man kunde inte varna. Det hade äventyrat Dagen D som låg startklar. Evakuera allt gick inte. Det kunde röja att man visste. Besök i Shakespeares Strafford och fotboll i Birming- ham var tröst En flaska Skåne som gåva Två andra minnesvärda resor var VM i Montreal och Sydafrika. Trots att Mandela och Tutu inte kunde tacka av oss på flygplat- sen i Johannesburg (de hade just då tagit över styret och kallats till FN i New York) blev avskedet i Viprummet minnesvärt. De ersattes av Tutus närmaste, biskop David Boatege som fick en avskedsgåva han troligen aldrig skulle glömma. Den stod alltid generöse Bosse Jutner för – en flaska Skåne bränn- vin! Sverige hade en stor trupp på VM. Hel- las störst, en var jag. Konkurrensen var hår- dare än vanligt. USA var ju granne. Som van- ligt med kultur och upplevelser. Medaljer då? På festen efteråt hyllandes Peter Bergengren som Sveriges ende guldmedaljör. Samtidigt som festen avgjordes de sista VM- loppen. Sen kväll, segraren var trött så det blev säng direkt. Ingen fest. Dagen därpå var alla upptagna av hemfärden och att räta ut skrynk- lorna i fejset. Först på flygplanet hem var det en som erinrade sig att Sverige hade fått två mästare. Vem var det? Nils Kling Några sajter med mer om och av Nisse (rekommenderas) https://www.jp.se/article/tecknaren-som-gjorde -chefredaktoren-riksbekant/ https://www,gallerinet,se/galleri/2922