Hellasbladet 2019-3

20 Hellasbladets redaktörer III Emil Salgård var fjärde redaktören Emil Salgård hette Hellasbladets redaktör 1921. Han återkom 1923 och skötte sysslan till och med 1925 . Några långvariga trotjänare blev det inte på redaktörsstolen. Det betalar sig ju måttligt, som någon sa. Enligt en medlemsbladsredak- törs dåtida yttrande består arvodet i "skällning hela året med extra förhöjning varje Jul". Och det är mera arbete förenat med sysslan, än man i allmänhet synes benägen att tro. Men åter till Emil Salgård, signaturen Mille. Så här beskriver han sin första tid när han 1926 blickar tillbaka: ”Jag minns så väl, när signaturen "Mille" första gången dristade sig att föra pennan i Bladet. Det var Herbert Lindell, som då var mäktig redaktör. Hellas skådespelare hade givit "Bröderna Östermans huskors" på Stora teatern, och jag skrev en recension häröver, som jag med darrande knän bar de fyra trap- porna uppför i Skånegatan 64 och frågade redaktör Lindell, om han trodde, att det kunde användas. - "Dä duger fint", sade Her- bert. Och när Herbert sedan for på semester fick jag anställning som extra ordinarie och gjorde mitt första Hellasblad. Med mycken andakt. I den stund som nu är, 10 år efter startandet, är medlemsbladets uppgift att binda samman den alltjämt växande brödra- skaran i Hellas, bättre insedd än någonsin.” En av föregångarna på redaktörsposten be- skriver Mille så här: ”Sekreterarsysslan (i Överstyrelsen) åvilade honom ett måhända icke så märkbart men dock för vår förening mer gagnerikt och oe- gennyttigt arbete.” Mille blev också sekreterare i Hellas. Där kom han att sköta ”Hellas Vintermarknad”, som enligt historieskrivningen gav klubben ”många, sköna tusenlappar” under de år den ägde rum . Ett antal somrar under 1920-talet gästade Hel- las med sina gymnaster och simmare Visby, även det något som Mille skötte. Sist men inte minst, var han en av grundarna till kamratföreningen ”Gamla Hellaspoj- kar" (dagens Gamla Hellener) där han var den förste sekreteraren.