Hellasbladet 2019-4

9 Jonas svävade och svävade. Han kände sig som en örn, där han majestätiskt seglade fram över sitt kära Stockholm. Jonas kunde inte förstå, hur detta var möjligt, men det gjorde detsamma. Det var bara så förtvivlat roligt alltihop. Han släppte sina stavar och flaxade med armarna som en fågel, han kunde höja och sänka sig efter behag och med tillhjälp av skidorna gick det bra att svänga också. Under honom låg staden utbredd som en stor karta. Där var ju först Hammarby- leden, som förr hette Hammarbysjön, och där förr fanns trevliga roddbåtar att hyra för tjugo- fem öre i timmen. Med dom kunde man ro ut till Mormors holme och bada i svallvågorna från den ståtliga ”Nackapelle”, som gick från Värmdö- gatsbryggan till Nacka värdshus. Strax bredvid låg Barnängens bomullsspinnerier och från dem gick en avloppsledning som kallades ”varma rännan”. Det oljiga vattnet var varmt och skönt och där kunde man bada redan i maj. Där låg Katarina kyrka, där han ”gått fram”, där låg Stadsgården med sina många båtar. Även Jonas hade gjort sina sjöturer. Det var som permitterad vaxholmsgrenadjär under svunna ofredsår. Och där låg Djurgården med sin nöjesstad, Nöjesfäl- tet och Gröna Lund och alltihop. Förr var det bara gamla Dansut och Maxim, men det var far- ligt roligt ändå… Jonas svävade i drömmar om forna dagar och han glömde alldeles bort att styra sin vådliga luftfärd genom molnen, som nu börjat dra sig samman allt tätare. Och samtidigt blev det var- mare i luften. ”Det blir tö”, tänkte Jonas, ”det kanske är bäst att knalla sej hem igen”. Och så försökte han manö- vrera sig nedåt jordytan igen, men det var inte lätt att hitta i den täta dimman. Under sig hörde han nu sång och musik, och så ett tu tre låg han där pladask på ryggen i en blomsterrabatt! Ja – det var faktiskt en blomsterrabatt. Det var full sommar, och runt i en stor vacker park, gick vitklädda människor arm i arm. Springbrunnar spelade och fåglar sjöng, och bakom höga palmer reste sig en jättestor bygg- nad av vitaste marmor. Man måste förlåta Jo- nas, om han kände sig förvirrad inför denna mystiska prakt, men han plockade dock av sig skidorna och närmade sig försiktigt det stora huset. Detta hade många och stora portar, och allt fler människor anlände nu från alla håll, och alla gick de in i det stora huset, varifrån de ljuv- liga musiken hördes. Jonas följde med ström- men och när han gått uppför en lång marmor- trappa, befann han sig inne i ett jättestort sta- dion, säkert rymmande 200 000 åskådare. Han slog sig ner på en bänk och tog ståten i betrak- tande. Det fanns verkligen mycket att se. Den gröna gräsmattan var kantad med de vackraste blom- mor och runt stadionmurarna hängde massor av svenska flaggor, bland vilka det här och där hängde en annan färggrann och för Jonas allde- les okänd fana. Publiken började nu sjunga nå- gon sorts allsång, och till tonerna av denna dan- sade ett tusental unga damer in på planen. Jonas kunde inte förstå, vad de hade för sig, det såg ut som någon slags kombinerad rugbymatch och vanlig revysprall, och han lutade sig därför till den närmast sittande med sin fråga: ”Förlåt men kan min herre säga mej vad det här är för täv- ling?” Den tilltalade vände ett förvånat ansikte mot Jonas och log ett fulländat Stomatolleende: ”Vaj do jo spik datt very åld språk?” sade han, och som Jonas gått två kurser i Borgarskolan, förstod han innebörden av dess ord, men som han inte kände sig säker på sin egen engelska, så föredrog han att vända sig till sin granne på andra sidan för att om möjligt erhålla den öns- kade upplysningen. Det var en mycket gammal man med vitt skägg och tjocka kloka grå ögon. Även han log vänligt mot Jonas och nickade och skrattade, när Jonas drog på med hela sitt lidandes historia. Den gamle tog så till orda: ”Ja, ser du, min unge vän, det var en mycket egendomlig historia du har råkat ut för. Men av ditt utseende och ditt språk att döma. Så är den förmodligen sann. Den moderna vetenskapen känner för övrigt inget hinder för att den inte skulle vara det. Men jag vill i korta drag ge dig en liten upplysning om det du behöver veta. Du