Hellasbladet 2020-1

15 Perre på Jönköpingsbesök Per-Olof Olsson – Perre kallad – ansedd som världens snabbaste sprinter var 1937 några må- nader i Jönköping. Som ingenjör vid Svenska Fläktfabriken i Stockholm hade han ett kontroll- uppdrag vid den stora fabriken i Jönköping. Ett drygt uppdrag so krävde sin man. Ändå gavs tid för hårda träningspass. Genom ett avtal med Harden Junefeldt, tränare för JSLS, släppes Perre in i badet en timma före öppningsdags. Även vid lunch som under kvällstid ordnades träningstid. Harden skötte tidtagningen då Perre alltid körde ett antal tjugofemmor. Harden nappade på Perres träningsupplägg. Han började plåga oss med den nya metoden. Efter en tid sa Harden att han hade en adept som var nästan lika snabb som hellenen på en tjugo- femma. Jo, det stämde och vi började köra några kvällspass tillsammans. Vi blev vänner. Mina resultat blev snabbt av nationell nivå med bl.a. SM-start. Nisse på armens filmdetalj och i Er- iksdalsbadet När det var dags för lumpen hörde Hellas av sig. Blev placerad på Signalregementet i Frösunda. Hur det gick till vet jag inte ens i dag det Märk- ligt var det. När jag kom till Stockholm tog Ann- Margret och Per-Olof hand om mig som flera andra lantisar. När jag vaknade första dagen i okristlig tid var Per-Olof borta. Han tränar alltid före jobbet, sa Ann-Margret. Sådan var han. Hur han orkade begriper jag inte. Men så blev jag heller aldrig en ny Perre. Jag fick lära mig något lika bra eller bättre enligt förutsättningarna. En härlig anda av kamratskap. Alla hade samma värde. Här umgicks man med den ena storheten efter den andra och det blev många eftersom Hellas i flera discipliner var Sverigebäst. Det var en heder utöver det vanliga att vara Hel- lasmedlem. I det militära blev jag snabbt malaj då mina kun- skaper bäst behövdes i Armens filmdetalj och en rad andra funktioner. Den enda större fram- gången i idrott nåddes vid militära SM i Skövde. Det var fem malajer i signallaget. I våra grå munderingar var vi lite udda mot de lag som höll sig med officerare i vita uniformer. När vi seger- dansade i fontänen framför ‖de vitas‖ hotell blev det skandal. En av Hellas sociala verksamheter på den tiden var att bland annat med en uppvis- ningstrupp under- hålla badgäster, barn- kolonier, anstalter m.m. Ett heldagsbe- sök på Svartsjölandet blev minnesrikt. Trä- naren Harald ‖Mella‖ Mellin härskade i Eriksdalsbadet med stort pondus. Ta med mackor, i övrigt gäl- ler givmildhet från värdfolket, var ‖Mellas‖ råd. Jo, det blev mycket saft, glass, kaffe och hembakade bullar. Efter en hel dags slit i badbyxorna var det skönt att i svalkan komma hem till Eriks- dalsbadet för vila och återhämtning. Faran med tomma banor Dessutom att få beskåda den tävling med tyska gäster som skulle äga rum inför stor- publik. Hade en bra placering på läktaren invid starten. Där gonade jag mig med den bulle och kaffe som Mella generöst bjöd på. Nu skulle mitt trötta lekamen få vila och njuta av tyskarnas kamp med Per-Olof Ols- son och Arne Johansson (Jutner). Tyvärr såg Mella att en bana var tom. Det var bara att lyda. Men de fick vänta länge på nästa heat Direkt efter loppet fick jag lov att ta mig hem. Mella kunde vara riktigt snäll också. Det blev en vinglig färd på cykel genom sta- den ut till Frösunda. Kvällen blev sen, nästan midnatt. Livrädd att möta polis. Cykeln saknade belysning. Nisse Kling Fotnot: Harald Mellin, ” Mella ” var en Hel- lensk eldsjäl av stort format. Började som orienterare och allmän idrottare (höll även på med schack). Gick sedan över till simning, skicklig polomålvakt och sedan tränare, le- dare och idéspruta av stora mått. Drog i gång AB-simningarna i samarbete med tidningen med dessa initialer, en ungdomstävling som på den tiden blev en succé utan like. Som ett kuriosa kan nämnas att han var med en gång när Hellas slog Djurgården i fotboll. Visserli- gen kom spelarna från klubbarnas oriente- ringssektioner, men ändå.