Hellasbladet 2020-1

21 – Jag ville att grabbarnas familjer skulle vara med och känna sig delaktiga i det mesta. När jag ringde hem till spelarna pratade jag alltid först med deras flickvänner och fruar. Allt byggde på en positiv känsla, säger ‖Bengan‖ Johansson, som under sin tid som förbundskapten vann 13 mästerskapsmedaljer. Mästarlaget Mästarlaget Hellas byggdes på en enorm lag- känsla - en sorts ‖vi-anda‖ som bara blev bättre och bättre med åren. – Jag hade inte en krona när jag spelade i Hellas. Men vi fick gå ut och äta fina middagar med våra familjer. Då bjöd klubben. Det var en annan sorts tid, säger ‖Bengan‖ Johansson. Vi byggde allt på gemenskap. Han flyttade tillbaka till Halmstad HP - men valde sedan att gå till Drott för att kunna få be- hålla sin landslagsplats. I dag är Bengt ‖Bengan‖ Johansson 77 år och har ingen större kontakt med Hellas. – Jag är ständig medlem i klubben eftersom jag varit med och vunnit SM-guld. Jag får också ett medlemsblad. Jag tycker det är synd att laget spelar i division 3. När jag och mina kompisar pluggade och spelade i Hellas fick vi betala allt själv. Så är det inte längre. Det är tufft när det kommit in pengar i sporten. Svårt att få sponsorer Johan Cahp vet exakt vad den gamla Hellashjäl- ten pratar om. 2020 har Hellas en ansträngd ekonomi. Sponso- rerna står inte precis i kö för att teckna nya luk- rativa avtal som gör att klubben kan titta uppåt i seriesystemet. – Det är svårt att få ihop ekonomin. Resor till bortamatcher är ett problem, säger Johan Cahp. Vi hade räknat med att nå kvalspel till tvåan den här säsongen men tyvärr blev det inte så. Spel en division högre upp i seriesystemet inne- bär längre resor till Norrland. I dag tränar laget en gång i veckan. En sen kvällstid i den gamla guldarenan Eriksdalshal- len. Tränar på egen hand – Fysen får killarna själv fixa, det skulle inte gå annars, säger Johan Cahp. Tre generationer Cahp har spelat handboll i Hel- las. – Min pappa Gunnar lirade här. Jag spelade mest för H43 och Hammarby, men hoppade in en match i Hellas när jag var 56. I dag har jag mina söner Erik och Carl i laget. Större delen av truppen i dagens Hellas kom- mer från Stockholm. Men här finns även spe- lare från Alingsås, Mantorp, Göteborg, Eslöv och Tyskland. – Vi skulle behöva ett juniorlag som vi skulle kunna slussa in i vår seniorverksamhet på sikt. Det skulle innebära ett lyft för klubben, säger Johan Cahp. Mästartränaren Bengt Sevelius fyller 88 år se- nare i höst. Han och Roland Mattsson, som gick bort 2009, ledde Hellas till fem SM-guld. – Jag vill inte kalla mig eller Roland för guld- makare. Det var spelarna som gjorde jobbet. Det var enkelt att vara tränare i Hellas på den tiden, säger Bengt Sevelius. Vi hade så många duktiga spelare. Under sin studietid på GIH värvades han till Hellas i mitten av 1950-talet. – Jag spelade i a-laget och b-laget fram till 1967. Jag var målvakt, men det var inte så lätt att få stå. Vi hade ju Roland Mattsson. Han var ju målvakt även i landslaget, säger Bengt Seve- lius. Hur följer du Hellas i dag? – Jag hänger med och läser det som skrivs om klubben. Det gamla mästargänget träffas också lite då och då även om några i laget fallit bort. Det är tråkigt att vi har halkat ner i seriesyste- met, men det är väl lite som tidens gång. Hur vill du se tillbaka på klubbens storhets- tid? – Det var en fantastisk och lärorik resa med så många goda minnen som jag tagit med mig genom livet. Vi gick så långt som till semifinal i Europacupen. Efter 37 säsonger i den högsta serien mellan 1934 och 1987 ramlade Hellas ur elitserien, Kan det klassiska laget komma tillbaka till toppen? – Det skulle vara en lång resa. Just nu hoppas vi att kunna få två träningstider i veckan för att avancera uppåt. Det är i alla fall vårt mål att spela i division 2 inom en snar framtid, säger Johan Cahp. Thomas Kingdahl thom- as.kingdahl@expressen.se