Hellasbladet 2020-2

23 de somnat men några av de många fimparna hade taget eld. Katastro- fen var ett faktum. Arne Jutner dy- ker upp I Örebro hade änk- lingen skaffat sig en ny följeslagare. Ann-Margret hade plats för Nisse som anpassade sig väl. Vid ett besök i Stockholm förlo- rade han sin plån- bok som någon lämnat in för hämtning på Norrmalms polis- station. Jag kände skräck när jag stod framför en stor, myndig kommissarie för att kvittera ut plånboken, erkände Nisse. Den som fick Nisse att darra var kommissarien Arne Jutner. De skulle snart mötas igen. En av de äldre grup- perna i DN:s årssimningar som saknade folk blev tipsade av Sven att hans brorsa klarade nog en längd. Nils frisim var väl så där men när han var i mål vände han sig på rygg och tog några tag. Arne som dammsög riket på gamla simmare tände direkt på ryggtaget och vid ett glas vid festen efteråt hade Hellasbossen övertalat Ferm. Nisse var inte road av sitt löfte. När Arne kal- lade till några småtävlingar på hemmaplan badade Nils pliktskyldigast sina sträckor. Hur göra? Dessutom hade akademikern svårt att anpassa sig till den nya miljön. Arne visade Nisse resultatlistor från internationella tävling- ar. Påpekade att den och den som stod på po- diet var gubbar med titlar. En av dem hade han träffat. Nils hade det trist. Han sökte något. Han började träna. Minst fyra dagar i veckan. Vilka resultat det blev. Tajta badbyxor Malmö-festivalen blev en förlösande faktor. Ingvar Erikssons OS i Los Angeles blev kort. Samma sak för Ricky Bruch. De råkade träffas bakom det jätteplank som skulle hindra OS- deltagarna se slummen på vägen till OS-byn. Där hittade Ingvar Ricky sittande på en bänk . med ett femliters krus med rom. Vad som ut- spelades sedan gavs det en målande skildring om. Den som var mest road var Nisse. Däremot tackade han nej till Rickys inbjudan att följa med honom och hans fyra tonårstjejer som skötte hans hushåll hem för fest. De tys- kar och danskar som trodde att den späde svensken var ett lätt byte fick sig en tankestäl- lare. Skolfuxen hade kommit loss. Hellas var nu världens bästa klubb, Jutners internation- ella i Stockholm var Europas främsta och hel- lenerna härjade i prislistorna. Nisse var i sitt esse. På varje plats han besökte kunde man hitta en glömd toffel såväl i Rio som i Göte- borg . Fru Ann-Margret intygar. Det var hon som letade förgäves. Bara de tajt- aste badbyxorna dög. Andra var ett hinder. Han undvek sol. En gång besökte han ett sola- rium. Aldrig mer. I ett hav av brunbrända mas- ters i svällande Bermudas såg Nisse lite udda ut i sina lustiga bikinis. Mästerlig tyska På alla världens prispallar stod han överst och var det inte med världs- eller europarekord blev han sur. Rumskompisen försökte förgä- ves trösta. Vid EM i Prag blev Nisse och Ann- Margret inbjudna att efter tävlingarna följa med hem till en som fattat stor beundran för svensken, främst för hans förmåga att tala tyska bättre än de främsta samt övriga kun- skaper. De var hos oss i två dagar varvid vi fick en grundlig redogörelse för alla segrar och rekord. I övrigt inte ett ord men vi njöt av Nisses tyska, sa värden. Ja, det var en högtidsstund för de tyska värdar- na när Arne kallade upp Nisse för ett tacktal. Man riktigt såg på deras förväntansfulla mi- ner, ryktet hade gått före. När han vikarierade på Karro i Örebro var bänkarna rågade av för- tjusta elever. När Arne i Kiel ”roade” sig med att presentera Nils som rektorn för ”GYMNASIET” i Sigtuna växte Nils sig dub- belt så stor som Arne när han var kommissa- rien medan Arne i sin tur var nedtryckt långt ned i skorna. Masterkungen blev en lillprins med löf- tet: ”Aldrig mer”.