Hellasbladet 2020-3

19 DM-segrarna 1958 mot Lunden. Bakre raden: Ragnar Arwe. Gustav Andersson (rätt skymd), Lennart Eriksson, Björn Gullström, N-G Hornhammar, Börje Norberg, Karl -Erik Lindberg, Främre Bert Johansson,Hans Friberg, ?, Rickard Johansson,‖Kilas‖, — sydvästra Tyskland och Schwarzwald. Det såg ett tag ut som om resan skulle gå i stöpet ty några av spelarna, bl. a. Hornhammar, Gull- ström, Arwe och Lindblad måste i sista stund lämna återbud. Vi lyckades dock få låna några spelare från andra lag. bl. a. Nappe Kärrström och Berndt Edholm från Lunden. sa den 13/4 på kvällen kunde en representativ 17- mannatrupp ge sig iväg. På den tyska färjan till Grossenbrode kunde vi med tillfredsställelse konstatera att ryktet om denna färjas smörgåsbord inte var överdrivet. Sent på fredagskvällen kom vi till Uelzen, där våra första vardar mötte for vidare transport till Wittingen. Lördag förmiddag ägna- des åt besök vid stadens enda sevärdhet, ett stort, imponerande bryggeri, och på kvällen spelades sedan den första matchen. Sedan spelarna vant sig vid den något underliga hallen (ena målom- rådet var i en inbuktning varför hörna ej kunde förekomma!) så kunde de bekvämt vinna med 28—14. Efter matchen följde sedan — som det i fortsättningen skulle bli på alla andra stallen — nachspiel med mat, bier, dans och sång och mycket, litet, sömn. Vidare mot söder. Sent på kvällen var vi så framme i Hassl och i Pfalz, där vi möttes av turnéns arrangör, Sieg- fried Perrey. Vi inkvarterades i idrottshallen som visade sig vara bra men ohyggligt kall. Vi emot- såg måndagens match mot Hassloch med en viss spänning: laget har 15 gånger varit sydvästtyska mästare och skulle påföljande lördag tillsam- mans med fem andra lag deltaga i slutomgången om tyska mästerskapet. I reklamen hade Hel- las haussats upp ordentligt — vi var inte bara Stockholmsmästare utan även nordsvenska mästare efter kriget, enligt reklamen fanns i laget också två spelare från det nykorade svenska världsmästarlaget! Vi fick faktiskt publiken med oss och dagen efter turneringen strödde kritiken rosor over "ett Hellas-spel som berövade publiken an- dan". Tisdagen blev en välbehövlig vilodag med uppvaktning hos borgmästaren som enda programpunkt. Färden gick nästa dag vidare med bilar in i Saarland till St. Ingberg, en stad i närheten av Saarbrücken. Två matcher, vinst i båda. Efter sedvanligt nachspiel blev det sedan återfärd mitt i natten till Hassloch. "Tysk rekreation" i Schwarzwald Enligt de uppgjorda planerna skulle det nu bli 3 - 4 dagars rekreation i Schwarzwald före en slutturnering i Wiesbaden påföljande mandag. Det skulle dock visa sig att denna rekreation bestod i att vi fredag— lördag—söndag fick bara spela sammanlagt nio matcher! På torsdagen for vi vidare med buss från Hassloch till den lilla staden Nagold i Sch- warzwald. Där fick vi i alla fall vila ut till fre- dag kväll då vi spelade tre matcher 2x10 mi- nuter. Turneringen vanns. Efter den numera så vanliga frånvaron av sömn fortsatte vi resan med buss tvärs över Schwarzwald — en verkligt vacker färd som sent skall glömmas. Vi kom till den lilla sta- den Steinbach, nära Baden-Baden, med en nyuppförd, förnämlig Sportschule i form av idrottshall med utomhusbad och bastu. - Nya segrar. Nattens nachspiel blev om möjligt ännu längre än vanligt ty vi träffade där vår gamle Hellas- vän och handbollstränare Fritz Fromm. Men tidigt på söndag morgon måste det bara vidare till Baiersbronn mitt i själva Sch- warzwald, där vi redan klockan 2 på eftermid- dagen skulle spela mot ytterligare tre lag! Nåja, hittills hade ju allt gått bra med idel seg- rar vilket färdledaren med klädsam blygsam- het påpekade i en radiointervju för Südwest- deutscher Rundfunk. Inledde då med en för- lust. Vår grämelse över delta snöpliga neder- lag gick ut över värdlaget Baiersbronn, som slogs ned med 21—3. Men sedan tog orken slut igen så sista matchen, mot Freiburg, vanns med endast 8—7.