Hellasbladet 2020-4

11 Janne gjorde sex mål och var verkligt bra, men bäst av alla var Hasse Friborg som spelade strå- lande. Efter 9–9 i halvtid blev slutresultatet 21– 21, och det ansåg vi själva mycket bra. Vi ansåg att efter denna match hade vi räddat den svenska handbollsaran och kommit ifrån denna islands- resa sportsligt sett med skinnet i behåll. Vi ansåg att efter denna match hade vi räddat den svenska handbollsaran och kommit ifrån denna islandsresa sportsligt sett med skinnet i behåll. Skytteligan under turnén har varit: Rickard Jo- hansson 17, Sven Thelander 16, Jan Hodin 14, Björn Danell 12, Nils Georg Hornhammar 7, Bert Johansson 5, Ragnar Arve 4, Lennart Eriks- son 3 och P. O. Nordh 1. Vi fick ett hjärtligt mottagande redan vid an- komsten och bjöds sedan på en storstilad vistelse. Goda luncher och middagar, utflykt till Hekla, bad i bassänger värmda av det heta källorna, (26 resp. 40 grader varma). Det hela avslutades med en härlig fisketur där några hade en god fis- kelycka. Andra matade fiskarna i stället och lo- vade dyrt och heligt att inte ens sätta sin fot på Djurgårdsfärjan mer. Tyvärr har vi inte hitta några bilder från resan, men om någon läser detta har sådana tar vi gärna emot dem. Till höstsäsongen 1963 nämns ett nyförvärv som under 60- och 70-talen kom att glädja oss mycket, Göran Hård af Segerstad som kom från Bolton. Höstsäsongen blev sedan lite sådär, tre segrar hemma och ett nederlag, medan bortamatcherna lämnat en seger och fyra nederlag (givetvis var bortaförlusterna väldigt knappa). Vårsäsongen blev ungefär likadan som hösten och man slu- tade sexa i tabellen. Bert Johansson som i många år varit en av klip- porna i försvaret beslutade sig för att varva ner och skulle nästa säsong vara spelande tränare i Djurgården. En liten? notis om en svagt försök att rädda äran gjorde Drott vilket fick red Sonny att ta fram den arga pennan: Tillsammans med Majorna åkte Drott ur serien. De senare tog detta sa hårt, att de helt plötsligt kom på den ljusa iden, att Hellas måste ha haft en okvalificerad spelare med. Göran Hård av Segerstad. Då Bolton samtidigt meddelade att de inte fått några övergångshandlingar betr. denne, så var det klart för en protest. Sensation på lut. Gick protesten igenom skulle Hellas åka ur och Drott bli kvar. – Hellas hade dock klara papper. Bolton hade mottagit ett rekommenderat brev med mottag- ningsbevis. – Beviset kvitterat och genom Kungl. Postverket returnerat till Hellas. Brevet revs oöppnat sönder av någon eller några i Boltons ledning. – Ty det stod inte att det var från Goran Hård af Segerstad. Utan från G. Andersson i Hellas. Och då hade man inget intresse av det. – Men se den gubben gick inte varken för Bolton eller Drott. Ack så flott i alla fall – man lät saken ha sin gång under hela serien. Om nu Segerstad inte varit spelklar, varför protesterade inte Bolton omgående när sä- songen började? Hur är det med gentlemanna- andan i gamla Sverige? – Kom ihåg att idrotten är en lek. Låt inte klubb- fanatismen gå för långt. – Kära boltonvänner. Tänk om! Uppmaningen gäller även Drott. Hösten 1964 hänger Hellas med ganska bra i serien. I Bladet läser vi att även juniorerna visar framfötterna. Man vinner JDM utomhus med seger över Hele i finalen. Några namn som vi sedan skulle se igen: Lars Ramkvist och Christer Mechbach. Vårsäsongen 1965 blev också den rubricerad som ganska bra. Man hamnade återigen på sjät- teplats med 16 poäng, lika många som Vikingar- na, men de hade fler gjorda mål. Vi kan också Janne Hodin