Hellasbladet 2021-2

30 Roland Mattsson, ledare och tränare berättar om sina känslor i Hellasbla- det: ATT VINNA SVENSKT MÄSTERSKAP Att vinna SM är roligt! Att vinna två gånger i följd är roligare! Att vinna tävlingen, när grabbar som vanligtvis inte står i rampljuset, träder fram och blir match- hjältar, är kanske allra roligast. Och det var just vad som inträffade när tecknen bärgades i är. I de allra flesta fall har våra fem- sex landslagsspelare med all rätt fått rubrikerna. De har gjort ovärderliga insatser! Men ett lag består inte bara av fem-sex spelare. För att klara sig igenom en hård och i många stycken pressande säsong krävs en kader på cirka femton spelare. Och det måste vara spelare med utomor- dentliga kvaliteter. Att underkasta sig hård året- runt träning och kanske sedan bara få spela i bästa fall något tiotal minuter i viktiga matcher kan lätt innebära att vederbörande tappar sugen, skolkar från en och annan träning och kanske ber att få stanna hemma från tidskrävande bortamat- cher. Så har emellertid inte skett med våra grabbar. Det är klart att det förekommit litet småsnack mellan "filtnötarna" någon gång då och då, men när lagledningen kallat har man lojalt ställt upp vare sig det gällt att springa ute, köra hårt i hal- len eller spela träningsmatcher när . Dick Hoppe, Bo Åberg, Björn Wedelin, Bengt Jo- hansson, Johan Fischerström, Bosse Adolfsson, Gö- ran Hård av Segerstad, Bengt Sevelius och Roland Mattsson. På knä: Björn Danell. Per-Olof Nord, Jan ”Findus” Johansson, Frank Ström, Lennart Eriks- son, Dan Eriksson. Svenska Mästare 1969-70 landslagsfolket var engagerat i landskamper eller VM. Viktiga seriematcher och slutspel återstod efter VM. Hemmafolket måste vara i trim! Och det var dom! Vi gläds alla i sektionen - ledare och spelare - alldeles speciellt med våra matchvinnare från Slutspelet. Janne "Findus" Johansson som i finalmatchen nere i Halmstad mot Drott fick hoppa in i buren med minsta möjliga varsel - Frank skadade sig under uppvärmningen - och gjorde en Utomordentligt fin match alla sextio minuterna igenom. När Janne spelar på det sätt som han gjorde denna aprillördag, lugnt, avspänt och utan större åthävor håller han allra högsta klass! Att Frank sedan avlöste "Findus" upp i Stockholm dagen därpå .och spikade igen med kollegans verktyg gör inte prestationen sämre. Dom kompletterar varandra utmärkt dom där två! Per-Olov N ord som lika iskallt som elegant visade vägen i målfabrikationshänseende när det kärvade till sig och Drott hade ätit upp vårt försprång i slutmatchen i Eriksdalshallen. Han är underbar P. O. Glad och god med glimten i ögat och en förlösande replik alltid till hands. En ovärderlig tillgång i ett gäng. Lika mycket på som utanför planen. Bosse Åberg , en spelare som gått långa vägen och ingalunda fått något gratis, -men som med okuvlig energi och fighterglöd nu definitivt tagit steget upp i toppklass. Hans insatser under senare delen .av serien och i slutspelet förtjänar allra högsta betyg. Bosse är den för lagledning- en idealiske spelaren. Användbar på alla platser och med ett "go" som innebär att det helt enkelt inte kan bli några heltigenom dåliga matcher. Björn Wedelin har på "gamla" dagar blivit den där killen, som förutom att han signerar värde- fulla handlingar på planen även agerar som braständare före matcherna, när det gäller att få fyr på grabbarna. Värdefullt, speciellt som Björn tycks ha en viss feeling för verksamhet- en. Sten Ekman och Dick Hoppe har under sä- songen alternerat som inhoppare tolv. Och gjort det med den äran. Det kan inte vara någon lätt uppgift att under någon eller några minuter för- söka hinna prestera sådant som andra får både tio och tjugo minuter på sig att utföra. Det finns mycket handboll i båda och slipper Dick skador och Sten ergonomikurserna så blir inhoppen under säsongen 70/71 både längre och effekti- vare. Roland Mattsson