Hellasbladet 2021-3

17 centimeter. Åtta och nittio kom att kallas ”århundradets hopp”, men det blev det inte. Vid VM i Tokyo 1991 utkämpade två amerikaner en minnesvärd längdhoppsduell. Carl Lewis hoppade 8,91 i för stark vind, men Mike Powell kontrade med 8,95 och raderade ut Beamons 23 år gamla världsrekord. Fortfarande OS-rekord Som olympiskt rekord står sig dock 8,90 och det är det klart äldsta. Under 2000-talet är amerikanen Dwight Phillips den som hoppat längst med sina 8,74 från 2009. Årets längsta hopp har greken Miltiadis Tentoglou med 8,60. Lars-Olof Höök tror att även Powells notering kommer att slås och att någon hoppare kommer att flyga över nio meter. -Men det kan nog dröja ett tag. Just nu verkar det inte vara någon som är i närheten, säger Höök, som redan året efter OS-finalen avslu- tade sin karriär bara 24 år gammal för att senare komma att arbeta som ekonom på biståndsorga- nisationen Sida. Jag var med på EM året efter OS, men misslyckades och sedan tappade jag lusten, berättar han i DN-intervjun. Att hoppet på 790 inte var någon tillfällighet vi- sade han 1969 med ett årsbästa på 788. Lasse var också en utomordentlig stafettlöpare. Han sprang, alltid, andra långa sträckan på 4x100 m. Växeln mellan Lasse och Bengt Lundin fungerade, klockrent, i alla väder. Efter sina 790 på stadion 1968 sa Lasse i en radiointervju att han till stor del hade Gusti Laurell (dåvarande chefstränaren på friid- rottsförbundet) att tacka för det här. En annan som var med från början med Lasses träning var Hellas mångårige tränare, Bertil ”Klippan” Larsson. Även Lasses barn, Daniel Höök och Elin Husén har tävlat för Hellas med goda resul- tat. Vilken gren, längdhopp så klart ! Nisse Sandströms priser till Mariestad? I förra Hellasbladet berättade vi om den prissamling som Hellassprintern Nisse Sandström lämnade efter sig. Han var en av landets främsta löpare åren 1917-1922 med SM-segrar på 100 och 200 me- ter och dessutom bronsmedaljör i stafett vid OS 1920. Det var barnbarnet Stefan Fagrell som hört av sig till GH för att få veta mer om sin morfars bedrifter. Han ville också höra om det fanns något intresse för Nisses stora samling av po- kaler, plaketter och medaljer som Stefan burit med i flyttkartonger under årens lopp. Bilden på Nisse med sitt egentillverkade bord med medaljer prydde Hellasbladets förstasida. Samma bild togs senare in på DN:s Namn o Nytt-sida där vår artikel fick nytt liv tillsam- mans med några kommentarer från Riksid- rottsmuseets Kalle Örsan. Var muséet intresse- rat av prissamlingen? Nej, blev svaret. Muséet får ständigt erbjudanden från anhöriga som sitter med priser från forna idrottsstjärnor, men det finns ingen möjlighet att ta hand om allt detta. Där- emot mer udda föremål. Kalle Örsan nämnde som exempel halmhatten som burits vid OS-invigningen 1936, fotbollsskorna som tillhört ”Köping- Gustafsson, då han blev den första målgöraren i en landskamp, 1908 mot Norge. Kalle Örsans råd var att höra efter med något lokalt museum, kanske i Mariestad där Nisse växt upp? Och nu har Stefan Fagrell kontaktats av Vadsbo Idrottshistoriska sällskap som håller till i Mariestad med omnejd. Hellasbladet återkommer med fortsättningen om prissamlingen. Jan Falk