Hellasbladet 2021-4

31 Det jag kanske är mest stolt över är mitt ledar- stipendium. Vi har delat ut totalt 350 000 kronor ur fon- den. Lika mycket som fonden innehåller idag. Och jag har själv bidragit till varenda krona, säger han. På andra plats nämner han Elitfonden. Den som tog sin början genom orienteraren Stig Hedenströms donation av en mängd julkort. Fonden har idag ett kapital på uppemot en miljon kronor och har delat ut 100 000-tals kronor i stipendier. – Jag såg till att skicka ut kort till medlemmar- na lagom till jul och bifogade en postgiroblan- kett. Pengarna strömmade in i en jämn ström och fonden växte hela tiden. Han har varit kassör lite varstans. I friidrott och ÖS i första hand, men också 15 år i Las Vegas bingo och under en kort period i sim- sektionen där han fick rycka in under en tid då det var kris. För närvarande sitter han i Säll- skapet Gamla Hellener, där han hanterar fon- der och stiftelse med fingertoppskänsla. Det tycks inte spela någon större roll att världen drabbats av ekonomisk kris – Runes place- ringar ger alltid plus i överkant så småningom. Sätten att få in pengar till Hellas har varit många under årens lopp. Under en period sålde han litografier. En konstnär han kände ställde ett antal verk till förfogande. Hellas såg till att de trycktes upp och sedan såldes till Hellasmedlemmar, konst- föreningar och lite varstans till glädje för såväl klubben som konstnären själv. En annan period tog Rune initiativ till att sälja Adventskalendrar. Inte bara till Hellas med- lemmar – nej, han lyckades även övertala en rad andra klubbar att hänga med på tåget. – Jag skötte allt själv. Köpte in priser billigt genom kontakter jag hade, stod för distribut- ionen och skickade ut dragningslistor. Job- bigt? Ja, jag minns när det kom 2 000 brev hem i brevlådan där folk ville ha listor. All tid gick åt att klistra frimärken och posta brev. Men resultatet blev positivt för klubbarna. Så avslöjar Rune en hemlighet. – Det är preskriberat idag. Men faktum var att jag själv tjänade en bra hacka genom allt slit. Och det var dom pengarna som jag använde som grundplåt till mitt ledarstipendium! Rune Lidsell tycks vara född affärsman. Han lärde sig grunderna som tioåring i sin mammas mjölkaffär på Heleneborgsgatan. Mamman hade under årens lopp även kiosker och till och med en fiskaffär och överallt fanns Rune med och job- bade extra. Som 12-åring skötte han själv en fruktaffär åt en handlare några timmar varje sön- dag. – Jag fick tio procent av allt jag lyckades sälja och på måndagen gick jag till banken och satte in alltihop! Rune höll på med handboll och friidrott. Han tillhörde samma generation som Bengt-Göran Fernström och Bertil Wistam. Det var under Hel- las glansperiod i slutet på 1950-talet och decen- niet därefter. Han gjorde en märkvärdig karriär. Så märkvärdig att Idrottsbladet skrev en stor artikel med bild och allt. – Jag började springa 400 meter på våren och gjorde då 56,5 sekunder. Men på hösten gjorde jag 50,5 på sista sträckan i en stafett med stadsla- get. Som bäst sprang Rune på 49,8 sekunder, men då hade ryggen börjat krångla. Landslagsläkaren Rolf ”Lammet” Ljungqvist röntgade och kunde konstatera en förslitning på ryggkotorna. – Jag hade nog förstört ryggen då jag var liten och lyfte mjölkkrukor på fel sätt i min mammas affär, tror han. Men Olle Gaimer fann genast på råd och engage- rade omedelbart Rune som ledare. Olle hade inte kunnat undgå att se Runes förmåga att skaffa pengar. – Vi sålde kaffelotter och bestämde att vi skulle sälja 5 000 lotter. ”Det går aldrig!” ropade Olle. Jodå, det gick jättebra. Vi tjänade pengar på tom- flaskor och tidningspapper också. Som kassör blev Rune en mästare på att hitta fiffiga lösningar för att hålla utgifterna nere och dra in pengar. Mest omtalat är hur han lyckades