Hellasbladet 2021-4

33 Rolf Wikström Ledaren, spelaren och vännen Rolf Wikström har gått ur tiden. Bland alla sina fina gärningar kan nämnas att Rolf, tillsammans med bl.a. Bengt Sevelius, var bland de drivande krafterna bakom idrottsplutonerna som lagt grunden för många svenska framgångar. Rolf var också en välsedd gäst vid GH:s aktiviteter. Vi återger Bengt Sevelius tal vid Rolfs begravning. Bästa Anna med Familj, övriga anhöriga och vän- ner. Vi, representanter för Sim och Idrottsklubben Hel- las och dess handbollslag är här för att harangera Rolf såsom ledare, spelare, och sist men inte minst vår gode vän! Rolf fick som yrkesmilitär av hög grad armésta- bens kommendering till utbildning vid GIH, gym- nastik- och idrottshögskolan, hösten 1967, Han utexaminerades våren -69. Jag själv var vid den tiden lärare i ämnet Idrott. Rolf var på handbollsplanen en vänsterhänt lurig spelare och skytt som tidigare firat stora triumfer med IFK Skövdes namnkunniga och respekterade handbollslag – något som han med stolthet fram- höll. Därför var det inte förvånande att vi inom Hellas snabbt hälsade honom välkommen till Hellas trä- ningar i Eriksdalshallen. Ja, så kom det sig att Rolf i många år kom att på sin fritid ägna sig åt Hellas som utmärkt spelare, men samtidigt också som uppskattad ledare. Han hade dessutom för- mågan att skap god stämning och bjöd ofta självi- roniskt på sig själv, vilket bäddade för en god stämning, såväl under träning som vid matcherna. Rolf hade under lång tid positionen som chef för arméns idrott och arméns gymnastik- och idrotts- skola (GIS). Under samma tidsperiod var jag an- ställd vid Riksidrottsförbundets kansli – först såsom chef för idrottsavdelningen och sedermera som VD. Detta innebar för mig, bl.a. att utveckla den ”civila/frivilliga idrotten” i samspel med ar- méns idrott där Rolf blev min närmaste samarbets- partner. Främst handlad det om följande: De s.k. idrottsplutonernas utveckling och bredd- ning, liksom stöd, service och funktionärskap för olika specialidrotter vid nationella och/eller inter- nationella tävlingar, m.m. Själv upplevde jag vårt samarbete som mycket gott och stimulerande. Kära vänner! Jag vill avslutningsvis framhålla att Rolf i sin roll som chef för arméns idrott ur min och RF:s synvinkel var till stor nytta och glädje för många individer, specialförband och idrottsför- eningar. Rolf och hans medarbetare förtjänar ett stort och varmt tack! För mig personligen var Rolf ett utmärkt ex- empel på kombinationen ”Proffsig yrkesutö- vare” och ett ”kvalificerat och engagerat ide- ellt ledarskap”! Vi är många här, liksom inom den svenska idrottsrörelsen, som har Rolf mycket att tacka för och beundra. Samtidigt önskar vi hans fa- milj krafter att bära sorgen och saknaden – men samtidigt ge de goda minnena plats. Roffe, min Vän, vila i frid! Önskar och tackar Bengt Sevelius