6 BOWLING Stark bowlingsäsong för 100-årsjubilaren Dags att göra bokslut för ännu en säsong i hundraårsjubilerande Hellas bowling. En del blev riktigt bra, en del blev bra och slutligen blev en del mindre bra. Men tre varianter av bra ger ändå ett snitt på bra, konstaterar här bowlingens Åke Nilsson i sin sammanfattning. Vi börjar med det som var riktigt bra. Klubbkänslan, samhörigheten, kamratskapet och trivseln har inte varit så här bra på många år. Därmed inte sagt att den varit dålig tidigare utan den här säsongen har den nått nya höjder. Vi firade i år klubbens hundraårsjubileum och hade ett fantastiskt klubbmästerskap till vilket jag återkommer senare. Det som var bra Vi har fått några nya spelare så klubben fortsätter att växa. För några år sedan var vi 8 - 10 som tränade på torsdagarna, nu är vi runt 20 stycken vilket säger en del om trivsel och engagemang. Det innebär att vi kan uppgradera vårt 4mannalag till ett 8-mannalag. Vi kommer därmed att ha 16 spelare + 2 reserver igång på matchhelgerna, fördelade på ett lag i Div. 3 samt ett lag i Stockholmsserien. Att uppgradera från ett 4- manna till ett 8mannalag har ju den stora fördelen att fler får chansen att delta i matcherna. Det betyder också att man inte längre spelar "spelare mot spelare " utan ingår i ett av 4 tvåmannateam. Därmed minskar pressen och skapar en trygghet där man stöttar varandra. Självklart hjälps vi alla åt, men den stora fördelen är att om man gör en mindre bra serie kan man ju med hjälp av sin teampartner ändå ha möjlighet att vinna om denne gör en toppserie. Mindre bra Vi hade ju som mål att gå upp till, eller åtminstone kvala till Div. 2, men inledningen på serien blev inte vad vi hade hoppats på. Vi satte kanske lite för mycket press på oss själva och resultaten blev inte dom förväntade. Det blev varken ja eller nej, snarare ett litet nja. Hösten varvade vi med hyggliga och något mindre hyggliga insatser. Det som framför allt märktes var att bortamatcherna var klart sämre än dom vi spelade hemma. Våren däremot var med något undantag klart mycket bättre vilket vi bland annat kan tacka vår tränare Mathias för. Med nya UK och nya spelare att tillgå, så tar det ju tid att "spela in" ett lag och hitta rätt när det gäller personkemi. med mera, så med facit i hand tycker jag ändå att vi visade att Hellas är på rätt väg. 100-årsjubileum och KM Arbetet med att planera för årets jubileum och klubbmästerskap började tidigt på hösten. Åke Lindén, Marie Lindell, Hasse och Barbro Elfström gnuggade geniknölarna och började se sig omkring i landet. Från början hade vi funderingar på att åka till Göteborg så vi bokade banor i den hall där Sveriges bästa bowlingklubb, Pergamon, spelar sina hemmamatcher. Vi hittade även ett hotell med vad som verkade vara en riktigt bra krogshow på kvällen Priset var väl kanske lite "svettigt" men man firar bara 100 år en gång. Vi bad om en offert men tyvärr verkade det som om den som skrev offerten hade glömt sina läsglasögon hemma och tyckte att det stod "Wallenberg" i stället för Hellas på förfrågan. Priset ökade med typ, 50 procent så där blev det "tack och hej, leverpastej". Efter att ha fått nej från bl.a. Jönköping, föll valet slutligen på Eskilstuna. Vi samlades fredagen den 12 Maj för färd med Kerstins buss & taxi för resan mot världsmetropolen Eskilstuna. På bussen delade vår glada KM -kommitté ut tipskuponger där vi skulle pricka in vinnare i 4 "lopp" bestående av deltagare hopsatta lite "huller om buller" där alla spelade med det poänghandikapp, baserat på säsongens resultat, man gjort sig förtjänt av.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=